Älvdalssandsten (i övrigt hyvlad grå kalksten).
Bara tegelmurar och kilstensvalv (fulkungatid 1250 - 1389)
Tisdagens morgonmässa firas i Apostlakapellet, onsdagens kvällsmässa Under korset, torsdagens lunchmässa i Mariakapellet och fredagens morgonmässa vid Högaltaret.
Vad är Domkyrka?
Det bör ha funnits en biskop och en biskopskyrka = domkyrka i Västra Aros under tidigt 1100-tal (eller t o m tidigare).
Florenslistan (1120) Aros, Lund Ärkesäte 1104
Texten på stora klockan (1647 - 540 enl brev till Christina = 1107)
De äldsta identifierade delarna av dagens domkyrka är från 1200-talet, men det är inte uteslutet att de är uppförda på samma plats som den första domkyrkan.
Dominikankloster 1244 (1215 instiftat)
Bisp Magnus Erici för Rikissa, Birger Jarls dotter till
Norge 1251
Birger dödar i svek Folkung. Philip & Knut vid Herrevadsbro, som bot bygger
ut domkyrkan
Bakre mittdelen av kyrkan är den äldsta, utbyggd och återinvigd 16/8 1271 Biskop Karl.
Man ser den ungefärliga storleken på den ursprungliga kyrkan i stenläggningen på golvet: Den äldsta delen har fått en brunare, grövre yta än övriga kyrkan (Älvdalssandsten).
Man ser också att det från början varit betydligt lägre i tak. Det ursprungliga taket började där det röda teglet på pelarna slutar.
Utbyggd Bisp Lydichinus Abelis (Lydika) 1466 - 87 nuv. längd
Avlat, Karl Knutsson, Sten Sture d.ä.
Under triumfkrucifixet fanns ett skrank, lekmannaaltare, som avskilde det stora koret från församlingens del. Möjligen är det ett fragment av skranket som nu är monterat nedanför triumfkrucifixet till vänster.
Dagens domkyrka har idag fem skepp (ett skepp är utrymmet mellan två pelare) som sträcker sig över domkyrkans hela längd. De fyra sidoskeppen möts till slut i koromgången bakom högaltaret.
Innan sidoskeppen byggdes fanns på båda sidorna rader av små sidokapell, vart och ett inrett och utrustat som en egen kyrka: altarskåp, nattvardskärl etc.
Många av stadens hantverksgillen hade egna altaren som man finansierade. Där firades själamässor för dem som tillhört skrået.
Reformationen innebar att kyrkorummen, så småningom, förändrades: Korskranken togs bort, sidoaltarna slutade användas (eftersom själamässorna upphörde), predikstolar tillkom och golvet fylldes av bänkar.
Kristendomen ser döden som övergången till det eviga liv som Kristus lovat sina efterföljare. Dödens närvaro i kyrkorummet är därför inte konstig eller skrämmande – däremot påminns vi om att ta vara på livet och dess möjligheter.