Magnus Brahe 1564-1633
fått Fläckebo och Harakers socknar och var där herre till Axholm och Svanå bruk

Far Per Brahe d.ä. 1520-1590 (son t  Margareta Eriksdotter Vasa, GV:s syster)
Mor Beata Stenbock 1533-83 gm 1549 13 barn 1550-69, Magnus nr 10

 

 

Brahemonumentet

Detta gravmonument restes 1637 - 48 till minne över Magnus Brahe, greve till Visingsborg och friherre till Rydboholm.

 

I Västmanland hade han i förläning fått Fläckebo och Harakers socknar och var där herre till Axholm och Svanå bruk. Som riksdrots var han en av de fem riksämbetsmännen och hade rättsväsendet som sitt främsta ansvarsområde.

 

Brahemonumentet är utfört i tysk-holländsk stil och består av en gravtumba och ett väggepitafium, samkomponerat till en arkitektonisk enhet.

 

På tumbans paradbädd vilar greven mellan sina två hustrur: grevinnan Brita Leijonhufvud, död 1611 och friherrinnan Elena Bielke, som tillsammans med en dotter drunknade under en färd in mot Stockholm år 1651.

 

Greven avbildas iförd rustning, Brita med en praktfull och representativ dräkt passande vid hovet och Elena i änkeståndets strikta klädnad. Sammanhållande tema för monumentet är det Eviga livet. En tydlig symbol för detta kan vi se vid grevens fötter där Döden i form av en dödskalle inte förmår bita sönder Den heliga skrift.

 

Inskription berättar att "när denne vittberömde statsman i sitt 70:e år, mätt på liv, hovliv och äreämbeten, stilla och fromt hade gått ur tiden i Kristi år 1633, läto hans änka, dotter och måg uppsätta detta gravmonument åt den bäste make, den bäste fader."

 

Dottern var Ebba Brahe, Gustav II Adolfs ungdomskärlek och senare gift med greve Jakob De la Gardie.

Deras barn Gustaf Adolf och Pontus Fredrik De la Gardie gravsattes även här i Brahekoret och deras förgyllda och bemålade vapensköldar "huvudbaner", sattes upp i nära anslutning till monumentet.

 

Uppdraget att uppföra gravmonumentet gick till den tyskfödde Jost Henne, som var ålderman i sten- och bildhuggarämbetet och dessutom änkedrottning Maria Eleonoras byggmästare. Det utfördes I italiensk marmor och engelsk alabaster som han själv hade hämtat hem från Holland 1637. Arbetet kom att ligga nere under några år och fullbordades först efter Hennes död 1644, sannolikt av gesällen Johan Wendel Stamm, som övertog både mästarens verksamhet och änkan Elsa