Samuel Troilius var biskop i Västerås 1752—1760 och ärkebiskop 1760—1764, då han avled. 1754 hade han begärt få köpa Stråleska gravkoret, vilket bevil­jats.

Sedan graven 1785 konstaterats vara ”till murar, valv och trappsteg samt till betäckning med näver och bräder utan minsta brist”, lämnade revisionssekrete­raren Fredrik Ulrik v. Troil 33 Rdlr 16 Sk specie till dess framtida vård och underhåll. 1805 anmälde han, att han ville kosta på ett järnstaket från Troilska gravens skrank fram till konung Erik XIV:s grav, i samma sträckning som det borttagna skranket vid biskop Bro- dini gravkor. Först 1808 avgjordes ärendet, då han fick begärt tillstånd, dock på villkor att riktningen blev mot väggen bredvid konungens kor, icke mot det kungliga skranket. Måhända var det denna reserva­tion som gjorde, att tanken icke kom till utförande.

Över nedgången till kryptan lades en stor stenhäll med inskriften: ”FÖR MIG OCH DE MINA ÅR 1757. SAMUEL TROILIUS. LÅTER OSS VILA I FRID”. I gravkoret uppsattes efter hans död en obe­lisk av ljusgrön marmor på en sockel av polerad brun kalksten. På denna är i en stor medaljong anbragt hans bröstbild i profil jämte böcker, dokument, kräkla och mitra, alltsammans förgyllt. Inskriften lyder i över­sättning :

som i unga år blev frejdad för sin lärdom och vältalighet. Han blev sedan hovpredikant hos Deras Majestäter Fredrik och Ulrika. Strax därefter blev han den förste predikanten i Serafimerorden och ledde samtidigt stora församlingar i hu­vudstaden. Från denna ställning upphöjdes han av vår gode konung Adolf Fredrik först till biskopsstolen i Västerås och därefter till den i Upsala. Han var alltid personligen större än den ställning han innehade. I ärlighet, vänlighet och i andra dygder, fromt vakande över den himmelska lärans renhet, över fäderneslandets framgång och lycka och över goda se­ders förökande, satte han i förtid en gräns för sin dödlighet, ej för sitt liv.Han var född den 11 maj 1706, gick bort den 18 jan. 1764. Lagd i graven, som han med döden i minnet ännu i livet föranstaltade om, vilar han här vid sidan av sin första hustru ANNA ELIS AB. ANGERSTEIN och sin andra BIRGITTA ELIS. SILFVERSTOLPE samt barnen i båda äktenskapen, åt vilka konungen i sin nåd gav adelsrättigheter på grund av faderns förtjänster. ’ ’

Skranket kring gravkoret togs bort vid kyrkans om­byggnad 1858—61. Vid restaureringen 100 år senare flyttades pyramiden från platsen söder om biskop Ot­tos altare och sattes i vinkel mot detta, vänt mot grav­hällen för att därmed markera hrela området som in­gående i gravkoret.

Efter biskopens död tillfördes gravkoret ett flertal minnesmärken över där begravda eller nära anförvan­ter, som velat bevara sin samhörighet med släkten:

l:o Inom gravkoret på ytterväggen mot öster place­rades i tre rader 15 små brunmålade antavlor över biskopen. Endast nio äro nu kvar.

2: o På samma plats satt en svart marmortavla över biskopens dotter Anna Helena, som begravdes här. Överst en förgylld medaljong med den döda i profil och på ramen: DÖD MEN LEFVER. Underst släkt­vapnet. Inskriften:

”Här gömmes en till stoft förvandlad täck boning/efter en ren och ädel siäl./ I lifstiden wälborna Fru/Anna Helena von Troil,/älskad maka Till Biskopen Dr Er. Lamberg./ Wälsignad moder till twänne barn./Född i Stockholm D. 23 Iunii 1743./Död i Göteborg D. 30 Aug. 1763./Med skäl sörgd, saknad, hedrad.”

3:o På muren mot högaltaret en grönmålad brons­tavla över sonen Fredric Ulrics maka Maria Elisabet Camitz, likaledes begravd här:

"REVISIONS SEKRETERAREN/FREDRIC ULRIC VON TROIL/HAR HÄR FÖRVARAT STOFTET/AF SIN DYRBARA MAKA/MARIA ELISABETH/CAMITZ/ WANDRINGSMAN/OM DU ÄLSKAR DYGDEN/SÅ SKÄNK EN TÅR/ÅT DEN AFLIDNES MINNE/HON HAR FÖRTIENET DEN — FÖDD 1754 DÖD 1807”.

4:o Norr om denna en gråblå minnestavla av mar­mor över biskopens dotter Maria Gustava. Inskriften lyder i översättning:

”Till minne av Maria Gustava von Troil, född 11 Febr. 1750, gift 20 Aug. 1772 med assessorn Ol. Ulr. von Numers på Lundholm, död 20 Aug. 1775, mor till tre barn, en gång vida känd för sin fromhet, sina goda seder och sin skönhet, nu och alltid djupt saknad. Ölmehärads kyrka i Värmland hyser hennes kvarlevor. Sörjande vänner läto i fromhet lägga denna sten vid fädernegraven 1784.”

5:o På södra pelaren sonsonen Jacob von Troils huvudbaner med inskrift:

”Kongl. Mayts/Tro Tienare och Cornet vid Kongl. Lif- regements-Brigadens curassier/Corps wälborne Herr Jacob von Troil. Ärke-Biskopen Uno-von Troils/och Fru Magd.

Tersmedens son, Född 1784, Död 1809-/I Upsala bredvic sine afl.Föräldrar begrafven./Sörgd af 8 Syskon och Flere Wänner.”

6:o på Norra pelaren Adolf Georg von Posts huvud­baner. Inskriften lyder:

”Kongl. Mayts Troman Öfwerste Lieutnant vid Nylands Dragone Regte, Riddare af Sw:0. Ädle och Wälborne/Her Adolph Georg von Post, Lagm. Maur./v.Posts och Fru Marg Wrangels son, född på sin fädernegård/Årby 1735, Gift mec Marg. Elisab. v. Troil 1764/Död barnlös 1788/iÅbo och The- begraven.”

Vid domkyrkans ombyggnad 1858—61 utplacera­des minnesmärkena på, som det ansågs, tjänliga plat­ser i kyrkan. De återfördes till nuvarande område vid restaureringen 1958—61