Johan III:s brölopp o Gunillas kröning
Erik XIV, äldste son till Gustav Vasa och den förste som ärvt tronen.
1568 avsatts han av riksdagen, efter en konspiration ledd av hans yngre bröder Johan och Karl. Johan tar över kungamakten.
Erik sätts i fängelse, tillsammans med Karin Månsdotter.
Erik dör 1577 efter att ha blivit förgiftad med arsenik.
Han begravs i Västerås domkyrka (inte i Uppsala domkyrka där pappan vilar). Till en början i en grav under golvet, täckt av en stenhäll (som brukligt var).
På initiativ av Gustav III skapas ett nytt gravmonument i slutet av 1700-talet. Eriks kvarlevor läggs i marmorsarkofagen 1797. På locket placeras en krona och en spira som tidigare tillhört Johan III:s gravvård i Uppsala domkyrka (kompletterat med riksäpple)
Gustav I (Vasa) gifter sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg och Erik föds. Efter hennes död gifter Gustav om sig och Erik får 10 halvsyskon, däribland Johan och Karl.
Erik ärver kungatronen vid faderns död 1560. Han har flera ”frillor” men gifter sig sedan med Karin Månsdotter efter att fått avslag efter avslag på frierier till olika kungligheter.
Med Karin får Erik 1 dotter och 3 söner, de två yngsta sönerna dör.
Äktenskapet accepteras inte p g a Karins låga börd.
Erik mördas till sist av sina bröder, på Örbyhus slott i norra Uppland, efter flera års fångenskap.
Sarkofagen av marmor från Carrara i Italien, svart på utsidan, vit på insidan, först 1797.
ERIK XIV
Svears, Göters och Venders vördade konung
född 1533
frejdad i strider till lands och vatten
kuvad av inhemsk tvedräkt
berövad spira, frihet och slutligen livet
vilar här sedan år 1577
en blidgad broder
förunnade honom omsider gravens ro
----------------------------------------------
Gustaf III
reste minnesvården
-----------------------------------------------
Texten författades av Carl Birger Rutström (läkare, skald, senare riksantikvarie, m m)
på uppdrag av Kungliga Vitterhetsakademien
och belönades med Svenska Akademiens högsta pris
Det finns en spridd myt om att kungens fötter skulle ha huggits av när kroppen placerades i den nya sarkofagen. Så var det antagligen inte – det över tvåhundra år gamla skelettet föll helt enkelt isär då det flyttades.
Regalierna ska återföras (stöld 1963, 2012).
Regalierna är inte ”begravningsregalier”. Sådana hade kungliga personer på sig i graven. Dessa regalier av tillverkade för att ingå i ett gravmonument.
Kung Erik XIV avsattes 1565 och satt sedan fängslad fram till sin död 1577.
Tidigt spreds ett rykte om att han blivit förgiftad på order av brodern Johan III som övertagit tronen. Johan bestämde att Erik skulle gravsättas i Västerås domkyrka. Graven fick en enkel utformning. Johan III lät sätta upp ett epitafium - en minnestavla, över sin döde bror. För att visa det rättfärdiga och nödvändiga i sitt eget handlande valde han en text ur Bibeln: "Men makten gick ifrån mig och tillföll min bror, ty så hade Herren bestämt".
När Gustav III besökte Västerås domkyrka 1772 befann sig graven i ett så eländigt tillstånd att han anslog medel för iståndsättandet av ett värdigt gravmonument. Genomförandet kom dock att sträcka sig över årtionden.
Efter Gustavs död skänkte hans bror hertig Carl den svarta marmorsarkofag som kungen långt tidigare köpt i Carrara. Sarkofagen ställdes på en sockel med inskriptionen:
"Erik XIV, Sveriges, Götes och Vendes konung, född år 1533, frejdad i strider till lands och vatten, kuvad av inhemsk tvedräkt, berövad krona, frihet och slutligen livet, vilar här sedan år 1577, efter det en blidkad broder omsider förunnat honom gravens ro. Gustav III förordnade om vården."
Gustav III hade redan 1787 befallt att en krona och en spira som förvarades i Uppsala domkyrka skulle läggas som prydnader på Eriks sarkofag. Det är kvalitetsfulla arbeten i tysk/nederländsk renässansstil från 1500-talets slut och utförda i brännförgylld koppar. Aktuell forskning stödjer den äldre historieskrivning där det anges att de kommer från Johan III:s gravmonument i Uppsala domkyrka. Mycket tyder på att den döde kungen som där är skulpterad i marmor, ursprungligen hållit spiran i sin hand.